Sjöräddning

En gång i tiden var Sverige ett avskräckande exempel i fråga om sjöräddning. Idag ser det betydligt bättre ut. En stor del av arbetet sköts dock av ideella krafter.

När någon är eller befaras vara i sjönöd är det Sjöfartsverket som har ansvar för räddningsinsatsen. Det är även Sjöfartsverket som ha ansvar för sjuktransporter från fartyg. Sjöfartsverket har helikopterbaser i Umeå, Norrtälje, Ronneby, Visby och Göreborg, från vilka helikoptrar för sjö- och flygräddning utgår.

Sjöfartsverkets åtagande inom sjöräddning regleras av lagen om skydd mot olyckor, samt av internationella överenskommelser. Myndigheten samarbetar med många andra aktörer, som Kustbevakningen, Polisen, Försvarsmakten och de berörda kommunerna. En av de viktigaste samarbetspartners som Sjöfartsverket har är dock en helt privat organisation, som bildades för att svenska staten var så dålig på sjöräddning.

Sjöräddningsällskapet

En stor del av sjöräddningen i Sverige sköts av frivilliga krafter. I början av 1900-talet användes Sverige som ett varnande exempel i sjöräddningssammanhang, eftersom staten visade ett svagt intresse för att hjälpa de som råkat i sjönöd. Skeppsbyggnadsingenjören Albert Isaksson försökte påverka myndigheterna, men misslyckades och samlade då företrädare för sjöfarten till ett privat initiativ: Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppbrutne. Denna organisation är aktiv 110 år senare som Sjöräddningssällskapet. Under det första året, 1907, räddade man 10 personer.

Idag har Sjöräddningssällskapet 102 000 medlemmar, ungefär lika många som den svenska sektionen av Amnesty International. Man har 200 båtar, och 69 räddningsstationer. 70 % av alla räddningsaktioner på svenskt vatten görs av Sjöräddningssällskapet, vars medlemmar arbetar ideellt och är tillgängliga dygnet runt, hela året. Verksamheten finansieras helt och hållet av gåvor och medlemsavgifter.

Av Sjöräddnningssällskapets medlemmar är 2100 frivilliga sjöräddare. Det är de som utför räddningsinsatsen när någon är i sjönöd. De har också regelbundna övningar, för att hålla sina kunskaper uppdaterade.